15 # et al.

et al .Umeå Med ic in s ka S tudent kå r Presen te ra r

Mars 2016Nr 5

VFUSPECIAL!

2 et al. # 5

K Å R H U S E TV I L L A N

Gå med i facebookgruppenPersonal på Kårhuset Villan

35 # et al.

I det här numret firar vi et al. 1 år med massor av spännande läsning. Numrets huvudämne är VFU och resultatet av den enkätundersökning som nyligen genomförts av kåren. Det finns också mycket aktuella och intressanta texter om regenerativ medicin och psykisk hälsa. Och mycket annat så klart.

Med stolthet och ett lyckat första år bakom oss ser vi nu fram emot en ljus fortsättning för et al. Jag önskar er mycket trevlig läsning!

Matilda Forssberg chefredaktör

hemma och de hade en stavning som både roade och utmanade läsarna. Sedan dess har min stavning utvecklats något men drömmen är densamma. Den har dock fått läggas på hyllan ett tag på grund av att det mesta av min tid och energi går åt till universitetsstudier (högsta dröm #2) och att jag har prioriterat annat på min lediga tid.

Därför kändes det lite som att en dröm slog in när jag för drygt ett år sedan fick möjligheten att vara med och starta upp en ny kårtidning. Och ännu bättre känns det nu, när jag som chefredaktör får vara med och fira ett år med et al. Tidningen har växt för varje nummer, både till antalet sidor och antalet läsare. Det känns fantastiskt roligt!

Dock börjar de flesta av oss som varit med från starten närma oss slutet på våra utbildningar. Vår stora förhopp-ning är att det finns fler intresserade studenter som är sugna på att ta över och föra tidningen vidare, så det blir fler födelsedagar att fira framöver. I tidningen finns lite mer information om vad det innebär att vara en del av tidningen och hur man ska gå till väga om man är intresserad av att vara med. Skicka ett mejl till etal@medicinska.se vid minsta fundering, vi blir superglada för varje mejl vi får!

När jag var liten var min högsta dröm att bli författare. Mina första alster skrevs på post-it-lappar som klistrades upp på väggarna

Ledare

4 et al. # 5

KontorKårhuset Villan Klintvägen 55 907 37 Umeå

www.medicinska.se etal@medicinska.se

Ansvarig utgivareViktor Flodin

Omslag & illustrationerJulia Grothwww.juliagroth.se © Umeå Medicinska Studentkår

et al :

Matilda ForssbergCHEFREDAKTÖR

Viktor FlodinANSVARIG UTGIVARE& REDAKTÖR

Martin ThuresonART DIRECTOR

Björn ÅströmSKRIBENT

Ulrika NettelbladSKRIBENT

Karin LorichSKRIBENT

Arvin BehzadiSKRIBENT

Erik FlinthFOTOGRAF

55 # et al.

06 Vill du arbeta med tidningen? Viktor Flodin

# 5 Mars 2016

10 Den afrikanska natten är mörk... JosefinÅkerstedt&AlexanderÅgren

14 Verksamhetsförlagd utbildning Matilda Forssberg

23 Regenerat iv medicin ArvinBehzadi

26 Psykisk ohälsa Karin Lorich

20 Ordförande har ordet AlexanderSiotis

30 Sjukvårdens image och förmåga Viktor Flodin

08 Designbebisen BjörnÅström

6 et al. # 5

Matildas studietid mot sitt slut, och vi måste i slutet av terminen lämna över vår skapelse till några andra.

Att arbeta i redaktionen innebär att planera och leda arbetet med varje nummer. Detta involverar att koor-dinera innehållet och korrekturläsa alla texter som skall vara med. Utöver detta har vi båda bidragit med texter till varje nummer. Tillsammans med skribenterna och art director kommer vi överens om vad varje text skall handla om. En av oss genomför även faktagranskning av eventuella källor eller argument.

SkribenterSkribenter rekryteras av redaktionen. Som skribent bidrar du så mycket och ofta du vill till tidningen. Genom en dialog med redaktionen bestäms vilken typ av text du skall skriva, hur lång den skall vara och vad

kontinuerligt ökande läsartal. Vi släpper ungefär 100 nummer i tryck vid varje lansering, dessa sprids ut runt om på sjukhusområdet och kan också läsas på Kårhuset Villan. Vår största läsarskara har vi dock på internet där varje nummer kan läsas eller laddas ned i PDF-format.

Nu söker vi nya personer att leda och arbeta i tid-ningen. Nedan kan du läsa om de olika positionerna i tidningen.

RedaktionenVi som leder et al. heter Viktor och Matilda. Vi utgör redaktionen och basar över varje nummer tillsammans med vår art director Martin. Redaktionen utses av kårstyrelsen och sitter i ett år. Tyvärr går min och

Et al. grundandes under hösten 2014. Första numret kom ut i Mars 2015. Sedan dess har vi producerat två nummer per termin med

Vill du arbeta med

tidningen?

75 # et al.

den skall handla om. Et al är fortfarande en ung tidning, och du som skribent har alla möjligheter att bidra med just din unika stil och vision. Då et al utkommer med 2 nummer per termin är arbetet inte särskilt tidskrävande, och tycker man det är roligt att skriva brukar det gå i herrans fart.

Historiskt har de flesta skribenter bidragit med krönikor. Men det står dig helt fritt att skapa tillexempel ett reportage om något du är intresserad av, eller bidra med en vetenskaplig inblick i ett medicinskt ämne.

FotograferFotografer rekryteras av redaktionen. I varje nummer finns det ett behov av fotografier för olika reportage. Som fotograf arbetar du intimt med creative director och skribenten för att komponera en artikel/krönika/reportage. I arbetet ingår även porträttfotografer av skribenter och medarbetare.

DesignVår art director är för närvarande Martin Thureson. Han rekryterades av redaktionen för att skapa den övergripande grafiska profilen för et al. och designa varje nummer. Art director jobbar med samtliga delta-gare i tidningen för att skapa iögonfallande textstycken. Som art director förväntas du kunna hantera InDesign och får samtidigt möjligheten att sätta din unika prägel på en tidning som går i tryck.

Till hösten har vi ett behov av många nya medarbetare på varje position. Om någon av posterna låter intressant så hör av dig till etal@medicinska.se.

Och känner du någon som du tror skulle göra ett bra jobb så peppa dem att höra av sig också!

1

et al.Umeå Med ic in s ka S tudent kå r p resen te ra r

Mars 2015Nr 1

Umeå en universitetsstad i förändring Alexander Siotis Modellivet och underläkarviket Ulrika Nettelblad Prokrastinering konsten att skjuta upp Matilda Forssberg Minoritetens engagemang Viktor Flodin Nätjournalens villkor Björn Åström Idealens röst Karin Lorich I am cold

8 et al. # 5

använder DNA från tre olika individer för att förhindra obotbara genetiska sjukdomar1. Snart kommer världen därmed se de första bebisarna med tre biologiska föräldrar. Med hjälp av tekniken hoppas forskare kunna förekomma sjukdomar orsakade av genetiska defekter i s.k. mitokondriellt DNA. Som bekant ärvs mitokond-riellt DNA (mDNA) från modern och genom att byta ut detta mot mDNA från en donator kan diverse sjukdo-mar undvikas.

Arvsmassan är kanske mer än något annat den grundläggande struktur som omedelbart tycks forma vilka vi är. Att peta i genomet verkar därmed vidröra grundläggande föreställningar om vår mänsklighet på ett sätt vi inte tidigare behövt förhålla oss till. Histo-riskt har tekniska och sociala framsteg gjort det möjligt för människligheten att forma världen efter sina böjelser, men vår egen biologi har varit oförän-derlig och utom räckhåll. Mycket talar för att detta snart kan ändras. Om vi ges möjligheten att genetisk modifieria oss själva, har vi då, andligt eller etiskt, rätt att göra det?

Diskussionen om vi ska ändra i arvs-massan och konsekvensera om vi

folkhälsan, är olika typer av preventiva medicinska behandlingar. Både ur ett patient- och samhällsekonomiskt per-spektiv är det bättre att förhindra än att behandla sjukdomar. Listan på preventiva åtgärder kan göras lång men urtypen måste ändå sägas vara vaccinationsprogrammen. Allmänna vaccinationer har räddat otaliga männ-iskoliv genom att göra farsoter som mässling, smittkoppor och polio till relativt marginella företeelser i stora delen av världen (smittkoppor har som bekant utrotats). Preventiva åtgärder i form av trombocythämt-ning, blodtrycks- och blodfettssän-kande behandlingar har revolutione-rat kardiologin genom att förhindra hjärtinfarkter.

Herd immunity är en central del i vaccinens framgång och har betytt att vaccinationer distribuerats till hela populationer av behandlingstekniska skäl, och i de flesta fallen självklart även av humanistiska skäl. Desamma kan inte sägas om många andra pre-ventiva behandlingar som i länder utan allmänna sjukvårdssystem måste bekostas av patienten själv. Framväx-ten av allt bättre, billigare och mer pålitliga metoder för genmodifiering (ex. CRISPR-Cas9 som et al. skrivit om i tidigare nummer) har lett till spekulationer om nya sjukdomspre-ventiva tillämpningar i framtiden.

väljer att göra det har sedan länge förekommit i den allmänna debatten, ofta under rubriken ”designerbebisar”. De mest extrema scenarierna målar en obehaglig framtid där uppfostrings-devisen ”lev (inte) genom dina barn” blir skrämmande konkret med hjälp av genetiska modifikationer. Utöver att 1-åringen kläs i käcka mini-con-verse finns där möjligheten att matcha hårfärgen till dojjorna och skapa gene-tiska förutsättningar inför, en enligt

föräldrarna, lämplig karriär. En sådan alarmistisk beskrivning av framtiden i vilken föräldrarnas narcisstiska livs-projekt gör barnet till en accesoar är motbjudande men, lyckligtvis, inte så trolig. Däremot diskuteras redan mer sannolika exempel där genmo-difiering har potential att ge enorma konsekvenser för medicinen och i förlängningen även etiken.

Det kanske mest karakteristika inslaget i modern medicin, och det som otvi-velaktigt haft största betydelse för

Br i t t i s ka par l amente t godkände nyligen att prov-rörsbefruktningar (IVF)

DesignbebisenEn krönika av BjörnÅström

Både ur ett patient- och samhällsekonomiskt

perspektiv är det bättre att förhindra än att behandla sjukdomar.

95 # et al.

Om preventiva behandlingar kunde genomföras på genetisk nivå skulle de medicinska vinningarna potentiellt sett vara enorma. Föreställ dig en värld där cancersjukdomar, thalassami och alz-heimers sjukdom skulle försvinna eller i alla fall kraftigt reduceras genom att åtgärda deras genetiska komponenter.

Förra året höll National Academy of Sciences ett möte om säkerhet och etik i samband med human genmo-difiering mot bakgrund av de snabba framstegen i forskningsfältet. Den mest dagsaktuella frågan är givetvis

hur vi ska försäkra oss om att meto-derna är säkra. Man behöver inte ha läst medicin för att förstå de poten-tiellt katastrofala konsekvenserna om man möblerar om i DNA-strängen på fel sätt. I ett längre perspektiv hägrar dock stora politiska och humane-tiska problem. Speciellt trängande är konsekvenserna av genetisk modifie-ring i könsceller (och embryon) där förändringarna blir bestående och i ärvs av nästa generation; vilka ska få tillgång till sådana behandlingar, ska alla vara tvingas modifiera sina framtida barn? Om sjukvården bekostas av privatpersonen är det sannolikt att vissa inte skulle ha råd till behand-lingarna. I förlängningen skulle detta

om deep-brain stimulation, cochle-aimplantat och antikroppsbehandling hade du säkert fått ett snett leende från de flesta. Idag är dessa ”science fiction” behandlingar målbeskrivnings-punkter i er grundutbildning.

Etiska bryderier återfinns redan i sjuk-vårdens dagliga arbete. Dödsförkla-ringar, transplantationsöverväganden, abort och ställningstagande till livsup-pehållande behandling är sådant som vårdpersonal ofrånkomligen möjliggör. Om genetiska behandlingsmetoder blir verklighet kommer vi administrera dem. Dagens hypotetiska dilemma blir därmed vår framtids vardagspro-blem. I det perspektivet kan det vara bra att arbeta förebyggande med sitt tänkande. #

kunna skapa en typ av ”biologiska” samhällsklasser där vissa grupper löper större risk att bli sjuka (samma grupp skulle troligtvis även ha mindre möjlighet att bekosta behandling när sjukdomen väl uppstått). Alternativt

kan man tänka sig ett vaccinationsupp-lägg som omfattar hela befolkningar med samma problem som följer med vanliga vaccinationer. Antroposofer i Sverige kommer med jämna mellan-rum på nyheterna efter utbrott av ex. mässling efter att de vägrat vaccinera sina barn2.

En rimlig invändning är att resone-manget som skissas ovan går hän-delserna i förväg. Kanske kommer naturen trycka tillbaka och visa att genmodifiering inte är så lätt som vissa tror. Likväl tror jag det är en otjänst att helt avfärda möjligheten till genetiska behandlingsalternativ. Om du för 50-60 år sedan började prata

1) http://www.theguardian.com/politics/2015/feb/24/uk-house-of-lords-app roves-conception-of-three-person-babies 2) http://www.svd.se/fler-fall-av-massling-i-jarna/om/sverige

Föreställ dig en värld där cancersjukdomar, thalassami och alzheimers sjukdom skulle försvinna eller i alla fall kraftigt reduceras genom att åtgärda deras genetiska komponenter.

10 et al. # 5

på kliniken.Varje morgon tar vi, liksom större delen av lokalbefolkningen en halvkvaddad taxi till jobbet. Vi ropar in i taxin “l’Hopital Central”. Chauffören åker antingen vidare eller tutar, vilket innebär att man kan åka med. Att det redan sitter fyra personer i bilen utöver chauffören ska inte betraktas som ett hinder för att hoppa in och är en del av upplevelsen. I trafiken gäller snabbast går först.

Den största delen av vår tid är vi på ett barnsjukhus. Sjukhuset är målat i vitt och stark rosa, troligen som en hyllning till presidentfrun som är en mycket färgstark person och dessutom är engagerad i driften av sjuk-huset. Vårdavdelningarna består av små rum, i vissa fall inte större än ett studentrum. Rummen inrymmer ett flertal våningssängar som delas av de sjuka barnen och

den slitna, ej luftkonditionerade och något mögelfuktiga lägenheten, som vi är inhysta i. När vi tre dagar efter patologitentan lämnade ett kallt Umeå var det inte riktigt det här vi sett framemot. Det kommer att visa sig att ingenting blir riktigt som man tänkt sig här i Kamerun, men det blir fantastiskt ändå.

Vi befinner oss i Yaounde, Kameruns huvudstad och en av Centralafrikas största städer. Kamerun sträcker sig frånTchad-sjön i norr till Atlanten i väst och kallas ofta “Africa in miniature” då landet har lite av allt som Afrika har att erbjuda. Lika spännande och intressant som det är att vara här lika ansträngande är det. Allt är ett äventyr! Trots att himlen sällan är klar då sand från Nordafrikas öknar gör den full av ett finkornigt brunt damm, är det vackert här.

Vi lär oss snabbt att väntan är en del av vardagen här i Kamerun och att stämplar är viktiga. En stor del av våra första dagar spenderar vi i väntan på just stämplar. Med stämplade papper och slitna läkarrockar står vi tillslut

Vi är inne på det andra dygnet av strömavbrott. Vi har somnat till lukten av vår egen svett och till ljudet av djurlivet både utanför och inuti

Den afrikanska natten

Ett reportage av Josefin Åkerstedt & Alexander Ågren

är mörk...

Det kommer att visa sig att ingenting blir riktigt som man tänkt

sig här i Kamerun, men det blir fantastiskt ändå.

115 # et al.

som vårdas på grund komplikationer till följd av HIV. Sådant vi som läkarstudenter med varierande intresse ögnar igenom i den tjocka patologiboken och som inte tillhör den kliniska vardagen i Sverige står vi nu mitt upp i. Malnutrition, Malaria, HIV, Burkitts lymfom, Sickelcell anemi, TBC, att som student läsa om dessa diagnoser är något helt annat än att se dem i verkligheten. Sjukvården i Kamerun saknar offentlig finansiering. Det är upptill den enskilde patienten att betala för sin vård och allt material som behövs, från plåster till infusioner. Kan man inte betala kommer man bokstavligen att nekas vård. En läkare undersöker patienten och skriver en lista med vad som behövs. Patienten eller en anhörig får sedan kila iväg till sjukhusapoteket och införskaffa det som står på listan. Redan under vår rundtur på sjuk- huset blev vi informerade om att det inte är någon »

deras mödrar. Det är trångt, varmt och kvavt i de små rummen. Trassliga myggnät hänger i taken och ett och annat naket lysrör. När vi är med och rondar en patient följer samtliga i rummet engagerat med. Ronderna leds av sistaårs studenter med ett släptåg av studenter från lägre årskurser.

När vi inte hoppar över lunchen äter vi den på lokala hak. Vi äter bland annat komage med odefinierat grönt och vitt och en boll av något som de kallar couscous men som mest är som smaklös gröt. På eftermiddagen händer det att vi åker till marknaden, den vita av oss driver upp priserna, försäljarna ropar “le blanche”. Vi prutar hårt.

Vi är också en del på akuten. Där finns ett halvt dussin hårda britsar och varje brits delas av två barn, ett barn vid huvudändan och ett vid fotändan. De större barnen får ligga gränsle med benen för att rymma ytterligare ett barn. Föräldrar trängs kring britsarna och mitt i rummet står ett bord runt vilket ett tiotal läkarstudenter sitter. Ett barn skriker i feberfrossa och faller av britsen ner på det hårda kakelgolvet. En liten flicka i rosa klänning kippar efter luft, hennes buk är mycket utspänd. Flickan har ascites, en underliggande HIV-infektion och ligger inne för misstänkt pulmonell tuberkulos. Hon är bara ett av de många barn vi träffar

Lika spännande och intressant som det är att vara här lika ansträngande är det.

12 et al. # 5

bra ide att betala för någons vård eftersom vi omöjligt kan betala för allas. Tack och lov ställs vi aldrig inför denna situation. Men vi kommer heller aldrig att glömma den lilla pojke som satt ensam i sin säng och väntade på att sin mamma skulle komma tillbaka med pengar för att kunna finansiera hans fortsatta vård. Först efter en tid på sjukhuset förstår vi att de svåra fall vi dagligen ser bara delvis kan förklaras av fattigdom eller bristande resurser. Den alternativa eller tradi- tionella medicinen har en icke obetydlig roll i Kamerun.

Många människor, speciellt utanför de större städerna vänder sig i första hand till den alternativa medicinen och detta får icke sällan katastrofala konsekvenser. Vi bevittnade tragiska fall där barn kom in med mycket långt gången sjukdom och i de värsta fallen avlidna.

När vi inte är på klinik tar vi chansen att uppleva andra delar av Kamerun. Det blir en skarp konrast mot det vi upplever på sjukhuset. Vi åker minibuss, årsmodell äldre tillsammans med ett tjugotal andra, en tupp under framsätet och med en motorcykel på taket. Vi delar fyra säten på fem personer. Efter den långa resan har vi delat varandras svett, smulat mat på varandra och i de tröttaste ögonblicken även delat varandras axlar. Väl framme i Kribi, en kuststad i södra Kamerun möts vi av Atlanten, vidsträckta stränder och fläktande vindar i kontrast till Yaoundes dammiga och stillstående luft. Vi avslutar vår vistelse i Kamerun med att bestiga Mount Cameroon, Västafrikas högsta berg. Det är obeskrivligt att på toppen, 4090 möh, se en ny dag gry. Vi reser hem med nya perspektiv på sjukvård och med den smittsamma sorglösa glädje som många av de vi träffat delat med sig av.

Så här i efterhand känns det självklart att åka på utbyte. Så ta chansen du också! #

Josefin ÅkerstedtLäser termin 5 på läkarprogrammetBästa upplevelsen: Helheten, kontrasterna och Mnt CameroonBästa matupplevelsen: Kribis fisk- och skaldjursrätterJobbigaste upplevelsen: VårdsituationenBästa resepryl: Pannlampa - stömavbrott ingår i upplevelsenAntalet resor till Afrika: 5

Alexander ÅgrenLäser termin 5 på läkarprogrammetBästa upplevelsen: Mnt CameroonBästa matupplevelsen: Komage - våga testa något nytt!Jobbigaste upplevelsen: VårdsituationenBästa resepryl: SnabbkaffeAntalet resor till Afrika: 2

Den alternativa eller traditionella medicinen har en icke obetydlig roll i Kamerun.

Reportaget är även publicerat i Appendix, 01/2016.

135 # et al.

14 et al. # 5

medicinska fakultetens studenter. Klinisk placering på annan ort har många fördelar, eller i alla fall poten-tiella sådana. Från studenternas syn-vinkel kan det vara bra för att få en bredare bild, se skillnader i specialise-ringsgrad, patientklientel och möjlighet till snabba utredningar och undersök-ningar mellan ett stort universitets-sjukhus som Norrlands universitets-sjukhus (NUS) och mindre sjukhus. Dessutom är chansen större att man blir sedd, får vara med på fler saker

samt mer tid till handledning eftersom man inte är bara en i mängden, som det ibland kan bli på ett sjukhus som nästan svämmar över av studenter. Något som kan gagna både studen-terna och de mottagande orterna är den goda rekryteringsmöjlighet VFU innebär. Har man dessutom kommit en bit in på sin utbildning så utgör man mycket användbar arbetskraft.

Upplägget har helt klart sina fördelar men som det ser ut idag är VFUn på många sätt problematiskt. Placering på annan ort innebär dubbelt boende under den tid man är borta och det

Verksamhetsförlagd utbild-ning (VFU) är något som berör major iteten av

VFUEtt reportage av Matilda Forssberg

155 # et al.

är sällan som det bidrag man får från universitetet räcker för att täcka detta. Det ligger också i de flesta fall på studenten själv att ordna boende. Här uppstår problem bland annat när man inte får reda på sin placering i tillräckligt god tid innan eller då man har placeringar som inte sträcker sig över jämna månadsintervall, för en 6-veckorsplacering kan man till exempel tvingas betala hyra för två hela månader.

Det har länge varit känt att VFU innebär både praktiska och ekono-miska problem för många studenter. Frågan uppmärksammades redan för några år sedan men lades då ner eftersom man inte hittade någon lösning på problemet. Umeå medicin-ska studentkår valde att inte nöja sig med detta. I början av höstterminen lyftes frågan igen i en skrivelse från kåren till Umeå universitet. I denna finns bland annat att läsa: ”Studenter som inte får möjlighet till boende kan inte fullgöra sin praktik, detta styrs delvis av den ekonomiska möjligheten att finansiera dubbelt boende, men

alla sina medlemmar. Resultatet av denna, som nyligen presenterats för universitetet, visar att situationen som den ser ut idag är långt ifrån tillfred-ställande.

Enkäten inkluderade 156 personer. Majoriteten, 88% av de svarande, har CSN som huvudsaklig inkomst och över hälften är ensamma om att betala hyran till sitt ordinarie boende. Med denna information i bakgrunden och ett tillägg av matkostnader, mobi-labonnemang och andra obligatoriska kostnader som förekommer under en månad är det inte konstigt om pengarna inte räcker mycket längre än månaden ut, även utan de extra kost-nader som en VFU-placering innebär.Bidraget man får från universitetet i boendebidrag för de ökade kostna-der VFU utanför Umeå med dubbelt boende innebär ligger idag på max 2160 kr per månad, vilket är ca: 70 kronor per dag. Enligt enkäten varierar kostnaden per vecka ganska mycket beroende på hur och var man bor under sin placering. Majoriteten av de svarande uppger en vecko-»

även svårigheterna att ordna eget boende med kort tillträdes- och upp-sägningstid.” Skrivelsen tar även upp minskad rekrytering till glesbygden samt risken för avhopp från program-men på grund av att studenterna inte har råd att fortsätta.

Skrivelsen togs på allvar av universite-tet och man har påbörjat ett arbete för att förbättra villkoren. Som ett första steg beslutades om ett försök med bostadspooler. Dessa bostäder ska både göra det lättare att få tag på en bostad på VFU-orten samt ha en hyra som täcks av bidraget från uni-versitetet. Tanken var att detta skulle genomföras så snart som möjligt under 2016 men på grund av bland annat den bostadsbrist som orsakats av de stora flyktingströmmarna den senaste tiden har projektet inte hunnit komma igång. Målet är dock att detta ska komma igång så snart som möjligt under 2016.

För att ytterligare utreda omfattningen av VFU-problematiken skickade kåren under höstterminen ut en enkät till

Det har länge varit känt att VFU innebär både praktiska och ekonomiska problem för många studenter

Det innebär att 15 % av de svarande inte kunnat genomföra en obligatorisk del av sin

utbildning på en normal studentbudget.

16 et al. # 5

kostnad på 500-1000 kr vilket motsva-rar en månadskostnad på mellan 2000 och 4000 kr. Utifrån dessa uppgifter förstår man att bidraget sällan täcker de ökade kostnaderna. En av frågorna i enkäten som skick-ades ut var ”Har du någon gång behövt ta lån (utöver studielån) för att kunna genomföra din VFU?”. 23 av 156 svarade ”Ja” på den frågan. Det innebär att 15 % av de svarande inte kunnat genomföra en obligatorisk del av sin utbildning på en normal studentbudget. Att detta förekom var något som kåren var medveten om, men att antalet skulle visa sig vara så högt var en mycket tråkig överraskning.

Utöver detta svarade hela 24% ja på frågan om de någon gång har funderat på att avbryta sina studier till följd av ekonomiska skäl kopplade till VFU. Det man funderar över när man läser dessa siffror är hur många som faktiskt

argument för att man den här gången inte kan släppa frågan innan man hittat en lösning. Försöket med en bostadspool är som tidigare nämnt redan igång, och förhoppningen är att arbetet härifrån ska fortsätta ta stora kliv framåt.

Sammanfattningsvis är det uppenbart att upplägget kring VFU som det ser ut idag inte är tillräckligt tillfredstäl-lande. Varje student bör kunna klara sina studier utan att behöva ta extra lån och varje student bör kunna lägga så mycket av sin energi som möjligt på att göra ett bra jobb med plugg och praktik i stället för på stress och oro över att hinna hitta ett VFU-bo-ende, för att klara ett moment som är obligatoriskt på utbildningen. Med rapporten som nyligen (22/2 2016) lämnats till universitetet är förhopp-ningen att förbättringsarbetet ska ta ytterligare fart så att studenterna i framtiden kan lägga all sin energi på att bli skickliga yrkesmän och kvinnor. Vilket känns som det enda rimliga.

redan gjort slag i saken och hoppat av, och då av förklarliga skäl inte heller varit med och bidragit till statistiken i denna undersökning.

Det känns inte rätt att man i Sverige ska behöva ta lån, varken från anhöriga eller banken, för att klara av sina studier. Kanske framför allt inte när det gäller utbildning till yrken där det idag finns väldigt stora brister. Till exempel är sjuksköterskebristen så stor på många ställen att operationer måste ställas in, man kan inte garan-tera en patientsäker vård och de få sjuksköterskor som finns på plats måste slita så hårt att de bränner ut sig. Hur ska man lyckas vända detta om själva utbildningen är så kostsam för studenterna att alla inte har möj-lighet att slutföra den, även om de hade velat?

Problematiken kring VFU är uppenbar. Krångel och stress kring att hitta ett okej boende samt de ekonomiska bekymmer som detta i många fall orsakar gör att alla de positiva delar, som absolut finns med VFU, hamnar i skuggan. Med kårens ivriga engage-mang och hårda ansträngning som redan under hösten tagit fart finns alla anledning att känna sig hoppfull. Universitetet har hittills tagit infor-mationen på allvar och efter enkät-undersökningen finns ännu starkare

Det känns inte rätt att man i Sverige ska behöva ta lån, varken från anhöriga eller banken,

för att klara av sina studier.

175 # et al.

Johanna Pettersson går 6e terminen på sjuksköterskeprogrammet. Vi får pratas vid via telefon eftersom hon för tillfället, passande nog, är i Tärnaby på en 5-veckors VFU-placering. Jag ber henne berätta lite allmänt vad hon tycker om VFU och att vara placerad utanför Umeå.

”Jag tycker det är kul att vara på många olika ställen, vi kan ju jobba var som helst sen”, svarar Johanna.

”Jag gillar att vara någon annan stans än i Umeå, se olika sjukhus, men det är ett stressmoment eftersom man inte får någon hjälp med boende.” Hon har själv varit placerad både i Skellefteå och Lycksele tidigare, orter som ligger så långt från Umeå att pendling inte är möjligt då man börjar klockan sju på morgonen.

”Jag tror de brukar försöka göra så man inte blir placerad på orterna långt från Umeå så många gånger” säger Johanna. ”Men många får åka tillbaka flera gånger om de har familj där som de kan bo hos.”

Enligt den enkätundersökning som Umeå medicinska studentkår genom-förde under hösten är det många studenter som har problem med boendet under sina VFU-placeringar. Detta är något som även Johanna

Johanna känner till försöket med bostadspooler och tror att det skulle underlätta mycket.

”Det skulle göra all världens skillnad! Särskilt om det var boenden med låg kostnad, framför allt så att bidraget räcker. Men bara det att det finns en uppdaterad lista med förslag på boenden och kanske att skolan kunde hjälpa till att styra upp ett kollektivt boende skulle hjälpa långt.”

Hon berättar också att stressen inför nästa praktikperiod redan är påtaglig. ”Det är redan mycket aktivitet på vår facebooksida där folk vill byta place-ringar. Det är stressande att inte ha någon hjälp.” »

känner igen. Hon berättar att det ofta är lite tight om tid för att hinna få tag på boende och att de alternativ som finns ofta är väldigt dyra om man inte har någon släkting eller bekant som kan ta emot en för en billigare peng.

”Man får en lista med olika ställen man kan kontakta, men den listan är ofta väldigt dåligt uppdaterad” berättar Johanna. ”Jag har själv varit ganska företagsam och letat boende, haft tur med att känna folk osv, så jag har alltid hittat något till slut.”

Men hon berättar också om kursare som haft det besvärligare.

”Kommer man till exempel söderifrån och inte har några kontakter på orterna måste man hitta boende på helt egen hand. Och det är som sagt inte alltid så lätt.”

”Man får en lista med olika ställen man kan kontakta, men den listan är ofta väldigt dåligt uppdaterad”

18 et al. # 5

Andreas Lindfors går termin 6 på fysioterapeutprogrammet. Han har hittills haft alla sina VFU-placeringar i Umeå men i vår väntar en 8-veckors-placering i Vindeln. ”Då är det troligast att det blir pendling” tror han. ”Det tar ju bara en timme och 25 minuter med buss.”

Precis som Johanna beskriver Andreas svårigheter med att få tag i boende.

”Framför allt på små orter kan det vara jättesvårt att få tag på boende. Vi brukar hjälpa varandra mellan kurserna, har man en kontakt till ett bra boende så kan man dela med sig, men annars får vi ingen hjälp alls.”

Att behöva pendla till sin praktikplats är inte bara obekvämt och tids- krävande utan kan även innebära stora kostnader. Andreas berättar om en äldrekursare som fick en place-ring 6 mil utanför Skellefteå. ”Då var man tvungen att betala både dubbla boenden och 12 mils pendling varje dag.

lån eller måste plocka från eventuella besparingar, det är flera varje termin. Helst vill man ju låna från familj eller vänner i första hand men vissa har tagit banklån.”

Han har inte hört talas om någon som tvingats hoppa av utbildningen på grund av att de inte har råd men vet att det förekommit enstaka fall där man har fått ta uppehåll och skjuta upp sin praktik, kanske till sommaren, för att det ska gå ihop ekonomiskt.

”Det finns också de som har hoppat av efter praktiken men det tror jag beror mer på att de känt att det inte riktigt var deras grej eller att själva placeringen var dålig.”

Att det finns förmånsskillnaden mellan de olika utbildningarna inom den medicinska fakulteten när det gäller praktik utanför Umeå är ingen nyhet för Andreas. ”Egentligen känns det självklart att alla ska få hjälp med boende” tycker han. #

Då räcker inte pengarna långt.”

För oavsett hur kostsam VFUn än blir för studenten kan man aldrig få mer än det förutbestämda maxbeloppet i bidrag från universitetet.

Jag frågar Andreas om har tror att studenterna skulle ha mer nytta av att man erbjuds ett ordnat boende på sin praktikort eller att man höjer bidraget från universitetet. Han svarar snabbt. ”Bostadspooler skulle ju vara en fantastiskt bra idé!”

Andreas har själv haft tur rent eko-nomiskt när det gäller sina VFU- placeringar eftersom han sluppit både pendlingskostnader och dubbla hyror men han vet många som inte haft det lika lätt.

”Man måste ju ligga ute med alla pengar till månaden efter att man lämnat in alla kvitton och det kan bli ganska mycket pengar” säger han. ”Jag har många kursare som letar efter

”Man måste ju ligga ute med alla pengar till månaden efter att man lämnat in alla kvitton och det kan bli ganska mycket pengar”

195 # et al.

14e MajBiljettsläpp 4e April

20 et al. # 5

förlagd utbildning (VFU) till universitets- och fakultets- ledning. Rapporten visade att många av alla er som jag företräder tvingats ta lån utöver studielån för att klara era studier, något som gör mig uppriktigt ledsen. När du som läser tar del av nedanstående utdrag från rapporten, tror jag att du liksom jag, kommer undra om den svenska högre utbildningen verkligen fortfarande är allmän och avgiftsfri. Ett stort tack till alla er som deltagit i enkäten, denna artikel är extra mycket till er.

Ur rapporten

Varje termin är 457 studenter placerade på VFU utanför sin ordinarie studieort. VFU är ett återkommande och viktigt inslag i flertalet utbildningar vid medicinska fakulteten vid Umeå universitet. Totalt 270 studenter svarade på enkäten och av dessa har 156 enkätsvar analyserats. Övriga 114 svar har uppgett att de inte haft VFU utanför ordinarie studieort och därför exklu-derats. Inkluderade i enkätanalysen var arbetsterapeut-

Måndagen den 22:e februari inlämnade Umeå Medicinska Studentkår en rappor t om studenternas situation vid verksamhets-

Ordförandehar ordet

studenter, fysioterapeutstudenter, logopedstudenter, tandhygieniststudenter, röntgen-sjuksköterskestudenter och sjuksköterskestudenter.

Enkätundersökningen visade att 15 % av de svarande omvårdnads- och rehabiliteringsstudenterna vid Umeå universitet tvingats ta lån utöver studielån för att kunna genomföra sin VFU utanför ordinarie studieort.

Ungefär två tredjedelar (62 %) skulle kunna tänka sig att arbeta på den VFU-ort de varit på men endast drygt en tredjedel (39 %) har erbjudits arbete på en VFU-ort tack vare sin placering. Dessutom svarade en över- vägande majoritet (80 %) att de skulle vara beredda att åka längre bort under sin VFU-placering om de visste att det fanns en garanterad bostad där. Detta pekar på en outnyttjad rekryteringsmöjlighet för landsting och

215 # et al.

kommuner i norra regionen där rekryteringsläget är svårare än i många andra delar av Sverige.

Oroväckande många studenter (23 %) svarade att de övervägt att avbryta sina studier på grund av ekonomiska skäl kopplade till VFU. De studenter som tvingats ta lån (nedan kallad långruppen) för att klara av den ekonomiska belastning som dubbel bosättning i samband med VFU innebär har uppgett i högre grad än övriga att de övervägt avbryta sina studier (57 %) än de som uppgett att de inte behövt göra detta (17 %). Att studenter vid Umeå universitet överväger att avbryta sina studier är negativt för såväl studenten i fråga som universitetet och samhället.

Rapporten visar också att de studenter som uppgett att de behövt ta lån också i högre grad fick veta var de skulle ha sin senaste VFU-placering någonstans senare än andra: 23 % en till sju dagar innan, 32 % åtta till 14 dagar innan, 36 % 15 dagar till en månad innan och 10 % över en månad innan.

Varför bör universitet och landsting stärka VFU?

Umeå universitet och studenternaEn förbättrad ekonomisk situation kring VFU gynnar Umeå universitet på så vis att utbildningar vid medicinska fakulteten blir mer attraktiva och studen-terna blir mer nöjda med sin utbildning - dessa två faktorer bidrar till ett ökat söktryck på utbildningarna. Om studenter avbryter sina studier på grund av ekonomiska problem finns det stora möjligheter att öka genomströmningen av studenter med ekonomiskt avlastande insatser. Avbrutna studier är en ogynnsam ekonomisk situation för såväl universitet som studenten i fråga. Universitetet erhåller utbildningsmedel för studenternas helårs-prestationer (avklarade högsko-lepoäng) såväl som antal registrerade genom hela programmet, vilket leder till minskade intäkter och besvärlig planering av storleken på nyintag; studenten lägger ned mycket tid och tar studielån för att studera

Tabell 1 – Totalt antal svar, antal personer som svarat att de behövt ta lån utöver studiemedel för att kunna genom-föra sin VFU, antal studenter på VFU utanför ordinarie studieort per termin (VT15) samt antal studenter totalt på programmet (alla terminer inkluderade).

22 et al. # 5

till ett yrke som denne inte kommer att arbeta med i slutändan. Förutom de uppenbara ekonomiska för-» lusterna skadar avbrutna studier och svåra studieför- hållanden universitetets varumärke och rykte.

Landstingen, kommunerna och studenternaDen största delen av den sjukvård som de berörda studenterna lär sig bedrivs av landstingen. I norra regionen ansvarar Norrbottens läns landsting, Väster-bottens läns landsting, region Jämtland och Härjedalen samt Landstinget i Västernorrland för denna sjukvård. Landstingens och kommunernas bidrag till en förbättrad ekonomisk situation kring VFU gynnar landstingen och kommunerna på så vis att studenterna blir mer positivt inställda till dem som arbetsgivare och att fler därför väljer att arbeta på sin VFU-ort med berört landsting som arbetsgivare. Enkäten har, som tidigare nämnt, också visat att en överväldigande majoritet skulle kunna tänka sig att åka längre bort på sin VFU om garanterad bostad fanns att finna där. I de mindre orterna finns de största rekryteringsutmaningarna och de största vinsterna på att stärka VFU för Norrlands kommuner och landsting.

Utöver ovanstående kommer fler studenter att kunna utexamineras om deras ekonomiska situation förbättras, vilket i förlängningen leder till fler arbetstagare att välja mellan. Detta är av yttersta vikt idag när vi kan se en mycket omfattande problematik kring anställningar av hälso- och sjukvårdspersonal i framförallt norra regionen. Nya kollegor säkerställer att bemanningen är fortsatt god eller förbättras och att arbetsbelastningen

för varje medarbetare minskar, framförallt på obekväma arbetstider. Således är möjligheten att rekrytera nya medarbetare via VFU en arbetsmiljöfråga för de som redan arbetar inom kommun eller landsting förutom en uppenbar studiemiljöfråga för studenterna.

Tack för att du har tagit dig tid att läsa detta utdrag från den rapport som vi jobbat hårt med.

Alexander SiotisKårordförande Umeå Medicinska Studentkår

Om du vill ta del av rapporten ”Studenternas förhållanden vid verksamhetsförlagd utbildning” i sin helhet kan du göra det på vår hemsida (www.medicinska.se) eller begära ut den från Umeå universitet (inlämnad 22/2-2016).

Nya kollegor säkerställer att bemanningen är fortsatt god eller förbättras och att arbetsbelastningen för varje medarbetare minskar

235 # et al.

Atttänkatanken

Tänk dig att du varit med om en olycka. Du kanske har varit med om att ramla och få dina tänder utslagna när du åkt skridskor. Du kanske har varit med om en frontalkrock och förlorat en del av en arm eller ett ben. Eller så har du kanske bara fått ett och annat fult ärr när du ramlade och slog dig på dagis, som är synliga än idag. När vävnaden i ett organ skadas startas en inflammatorisk process, där cellerna i vävnaden övergår till att bli fler samtidigt som de bidrar till att reparera skadan. När läknings-processen inte sker på ett fysiologiskt önskvärt sätt läks skadan ihop genom en slags ärrbildning (fibros) som kan leda till nedsatt funktion i organet. Man vet att det finns kroppsskador som människokroppens biologi inte klarar att återhämta sig ifrån; förlo-rade tänder, armar och ben växer inte ut på nytt. Men man vet också att det finns organ som inte följer

använda sig av utmognade (diffe-rentierade) celler och tillsätta dessa med faktorer för att få fram celler med tillväxtegenskaper som embryo-nala stamceller har. Man vet också att man kan tillsätta substanser till embryonala stamceller för att initiera en differentiering. Men för att erhålla ett fungerande organ behövs mer än bara fungerande celler. En vävnad består av både celler och en slags strukturell form vilket man kan se i till exempel brosk som består av både celler och själva broskvävnaden som cellerna bildar och befinner sig i. För att celler och vävnader ska utgöra ett organ måste dessa komponenter ha en integrativ tredimensionell struktur. Ska man exempelvis framställa en bit tunntarm så kan man tänka sig att tarmen egentligen utgör ett biologiskt rör. Men detta rör består i sin tur av flera olika lager där varje lager har skilda funktioner och består av olika typer av vävnader och celler som till-sammans ser till så att tunntarmen får

dessa strikta principer. Det är till exempel välkänt att levern har en god regenerativ kapacitet och innehar en förmåga att växa för att återgå till sin normala storlek efter att delar av den har avlägsnats. Men tänk om andra vitala organ som till exempel hjärnan eller hjärtat skulle ha en lika god regenerativ förmåga? Eller tänk om man kunde framställa organ som man sedan kunde använda för att ersätta skadade organ, istället för att vara beroende av olika medicinska och tekniska lösningar som inte åter-ställer det normala organet fullt ut? Är detta fantasifulla drömmar, eller är det framtidens hälso- och sjukvård som är närmare än man tror?

Attdesignaettorgan

Stamceller har varit ett hett ämne i många år och förhoppningarna om att de ska bota många medicinska sjukdomstillstånd har varit skyhöga. Man vet till exempel att man kan

Regenerativ medicin

En artikel av ArvinBehzadi

Är framtidens hälso- och sjukvård närmare än man tror?

Stamceller har varit ett hett ämne i många år och förhoppningarna om att de ska bota många medicinska

sjukdomstillstånd har varit skyhöga.

24 et al. # 5

sina fysiologiska egenskaper. Tarmen måste bland annat kunna absorbera olika näringsämnen. Den måste också ha en motilitet och kunna kontra-hera sig på ett sätt som gynnar dess näringsupptag. Dessutom måste tarmen ha en tillräcklig blodförsörj-ning och syresättning för att den ska överleva.

Men varför anstränga sig så mycket för att ersätta organ i kroppen? Även om levern har en regenerativ förmåga, så är den inte ett odödligt organ på något sätt och allvarliga och permanenta leverskador kan behöva

behandlas med en transplantation. En transplantation kan vara livsavgö-rande för en patient, men patientens kropp kan kroniskt avstöta organet eller vävnaden i fråga. Därför behöver behandling med immundämpande mediciner användas för att motverka avstötningen för att på så sätt förlänga organets eller vävnadens livslängd. Att man istället använder sig av patientens egna celler för att framställa ett indivi-danpassat organ ger därför stora för-hoppningar om organ och vävnader som patientens immunförsvar känner igen som kroppseget och som inte avstöts samtidigt som man inte längre

kommer att behöva vara beroende av organdonatorer. Denna möjlighet ger även utrymme till att man skulle kunna ge organet rätt egenskaper i både form och storlek, vilket gör att man skulle kunna framställa organ som storleksmässigt är anpassade för till exempel barn och ungdomar.

Attangripagrundproblemet

Att man till exempel skulle kunna odla fram ett organ eller framställa det genom att använda sig av 3D-skrivare där organet får de exakta egenskaper som tillfredsställer patientens behov måste inte nödvändigtvis innebära att lösningen blir kliniskt tillämpbar. Hjärtat som kan anses vara kroppens viktigaste muskel skulle man kunna byta till ett nytt hjär ta genom en transplantation. Men om patienten bär på en muskelsjukdom (myopati) som är genetiskt nedärvd och som påverkar samtliga muskler i kroppen utöver hjärtat, blir situationen mer

Skulle man acceptera regenerativa

behandlingar på neurodegenerativa

sjukdomar som påverkar psyket om den

regenerativa processen inte återställer

individens ursprungliga personlighetsdrag?

255 # et al.

1) Manresa MC, Godson C, Taylor CT. (2014) Hypoxia-sensitive pathways in inflammation-driven fibrosis. Am J Physiol Regul Integr Comp Physiol. 307(12), pp. R1369-R1380.2) Michalopoulos GK. (2007) Liver regeneration. J Cell Physiol. 213(2), pp. 286-300. 3) Takahashi K, Yamanaka S. (2006) Induction of pluripotent stem cells from mouse embryonic and adult fibro blast cultures by defined factors. Cell. 126(4), pp. 663-676.4) Schuldiner M, Yanuka O, Itskovitz-Eldor J, Melton DA, Benvenisty N. (2000) Effects of eight growth factors on the differentiation of cells derived from human embryonic stem cells. Proc Natl Acad Sci U S A. 97(21), pp. 11307-11312.5) Bitar KN, Raghavan S. (2012) Intestinal tissue engineering: current concepts and future vision of regenerative medicine in the gut. Neurogastroenterol Motil. 24(1), pp. 7-19.6) Levy GA. (2010) Progress in transplantation. Ther Drug Monit. 32(3), pp. 246-249.

komplex. Det vore orimligt att byta ut samtliga sjuka muskler genom kirur-giska åtgärder. Dessutom vore det mest optimala om man kunde undvika invasiva åtgärder helt och hållet, vilket tar oss tillbaka till användandet av stamceller och förhoppningen om att deras roll inom cellterapi ska kunna utgöra behandlingar i den kliniska verksamheten inom många medicin-ska områden.

Atttänjapågränserna

Många intressanta aspekter av poten-tiella lösningar på medicinska problem leder också till problematiska etiska och moraliska frågeställningar som man bör ta hänsyn till. Kan rege-nerativ medicin överutnyttjas till andra ändamål såsom idrottssam-manhang där idrottare som i vanliga fall begränsas av fysiska skador som deras kropp drabbas av istället kan

påskynda biologiska läkningsproces-ser av olika vävnader eller byta ut skadade kroppsdelar som kanske till och med modifierats för att få en förbättrad funktion? Skulle man acceptera regenerativa behandlingar på neurodegenerativa sjukdomar som påverkar psyket om den regenerativa processen inte återställer individens ursprungliga personlighetsdrag? Skulle man tillåta terapeutiska behand-lingar redan under embryostadiet vid upptäckten av sjukdomar som skulle kunna behandlas med rege-nerativ medicin? Men en viktig fråga av filosofisk karaktär kvarstår : Hur kommer synen på normalt åldrande att se ut om man lever i ett samhälle där regenerativ medicin och cellterapi möjliggör en tillsynes gränslös tillämp-bar förnyelse och ersättning av celler, vävnader och organ i våra kroppar? #

Är detta fantasifulla drömmar, eller är det framtidens hälso- och sjukvård som är

närmare än man tror?

26 et al. # 5

Hon var då en av 1530 svenskar som valde att avsluta sina liv i förtid det året. 1530 personer. Det innebär att det är fyra personer varje dag som tar livet av sig. Fyra personer – bara i vårt lilla land. Är inte det på tok för många?

Socialstyrelsen beräknar att 20-40 % av den svenska befolkningen lider av någon form av psykisk ohälsa. Samtidigt är det 5-10 %, alltså mellan 500 000 och 1 miljon människor, som beräknas lida av sådan allvarlig psykisk ohälsa att de behöver psykia-trisk behandling. Är inte det också på tok för många?

Psykisk ohälsa är inte bara ett eskalerande problem i Sverige – det är också en av de största och snabbast växande utmaningarna för den generella folkhälsan i hela världen. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är det uppemot en miljon människor per år som tar sina liv. Det är en miljon för mycket. Det psykiska måendet på jordens befolkning måste tas på allvar och kräver att vi tar i med hårdhandskarna nu med detsamma; inte förr, inte senare. Vi måste göra något nu, innan ytterligare ett männ-iskoliv gått till spillo.

Men vad händer när någon mördar sig själv? När personen är både mördare och den mördade? Ja, så vitt jag vet blir straffet skuldkänslor, sorg, ilska och

frustration. Inte för mördaren (och den mördade), men för alla de som står kvar. För de anhöriga. För föräld-

Om jag skulle fråga dig vad den vanli-gaste dödsorsaken bland män 15-55 år är, vad skulle du svara då? Trafiko-lyckor? Tumörer? Andra olyckor? Inget av dem är rätt, tyvärr. Den vanligaste dödsorsaken, med hästlängder, är självmord. År 2010 var det 30,1 % av alla dödsfall bland män 15-55 år som orsakades av självmord. Den näst vanligaste orsaken var ”övriga olyckor” med 15,7 % följt av tumörer med 15,1 %. Är det inte tragiskt?

Sedan min barndomsvän tog livet av sig har jag funderat en del på vad straffet blir efter självmord. Jag menar; mord är ju straffbart i Sverige (liksom i de allra flesta länder), i alla fall om man mördar någon annan person.

För tre och ett halvt år sedan tog en av mina närmsta barndomsvänner livet av sig.

Psykisk ohälsa

En krönika av Karin Lorich

en eskalerande folksjukdom

I bästa fall kan kanske de som står kvar lära sig att ta vara mer på

livet och vara rädda om varandra, och att inte glömma bort att visa

uppskattning och kärlek.

275 # et al.

rarna, syskonen, släkten och vännerna. Det är de som får ta straffet. Till vilken nytta? Ingen. I bästa fall kan kanske de som står kvar lära sig att ta vara mer på livet och vara rädda om varandra, och att inte glömma bort att visa upp-skattning och kärlek. Men till vilket pris?

Det har alltså gått tre och ett halvt år sedan min barndomsvän tog livet av sig. Tre och ett halvt år sedan den där dagen som kom att bli den värsta i mitt liv. Tre och ett halvt år sedan jag såg hennes pappa stå i chock utanför deras hus och inte veta vad han skulle ta sig till. Tre och ett halvt år sedan den där dagen då hennes syster, också hon i chock, eskorterades bort av två poliser samtidigt som maskaran rann längs kinderna. Tre och ett halvt år sedan jag skickade ett sms som aldrig fick ett svar. Tre och ett halvt år sedan en familjs liv vändes uppochner, och lika många år sedan jag verkligen trodde att jag skulle dö av sorg.

Tre och ett halvt år senare bär jag fortfarande på samma känslor, även om de idag är något mildare. Jag har kvar sorgen, ilskan, frustrationen och mina tusen frågor. Tusen frågor som aldrig kommer få något svar. Jag utsätter mig oundvikligt för oändligt

Charlie Eriksson vill ta bort tabun kring psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är en av de absolut största folksjukdomarna i Sverige. Ändå är det den sjukdom som vi talar minst om. Tabubelagt är bara förnam-net. Hur kommer det sig? Varför är vi så rädda att prata om något som är så vanligt? För att prata om något som nästan alla drabbas av någon gång i något sammanhang, och som ju verk-ligen är den sjukdom som vi ofta kan prata oss ur. Hur tänker vi?

Inte särskilt logiskt i alla fall. »

reflekterande över om jag hade kunnat göra något, trots att jag vet att det inte tjänar något till. Jag kommer inte få henne tillbaka vad jag än gör och hur mycket jag än grubblar. Jag bär på en enorm sorg och besvikelse över att aldrig mer få träffa henne igen – aldrig någonsin. Ett oändligt högt pris, ett alldeles för högt pris, som aldrig kommer att kunna återbetalas på något sätt. Och det suger. Jag önskar att ingen mer ska få behöva uppleva straffet efter ett självmord. Jag önskar att fler vågar prata om psykisk ohälsa.

Jag önskar så innerligt att ingen ska behöva må så dåligt att den enda utvägen hen ser är att mörda sig själv.

”Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Våga säga nej. Våga säga ja. Paradiset kan vara en plats på jorden.”

- Kristian Gidlund

Charlie Eriksson

28 et al. # 5

Charlie Eriksson är namnet på en som bestämt sig för att försöka ta bort det tabubelagda kring ämnet psykisk ohälsa. Han drabbades själv av psykisk ohälsa vid 21 års ålder och har sedan dess ändrat uppfattning om vad psykisk ohälsa handlar om. Han har bland annat förstått att det inte bara är ensamma, inåtvända och till synes deppiga personer som drabbas av psykisk ohälsa, vilket han trodde tidigare. Det kan också vara sociala personer som alltid verkar glada och har ett perfekt liv. Charlie bestämde sig för att ingen ska behöva leva med psykisk ohälsa i hemlighet, och valde därför att starta projektet Aldrigen-sam som syftar till att bidra till en mer öppen dialog kring det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa. Aldrigensam finns bland annat som Facebook-sida och följs i skrivande stund av 44 805 personer.

När jag kontaktar Charlie för en intervju svarar han fortare än kvickt att det ställer han gärna upp på. Det geografiska avståndet oss emellan innebär dock att intervjun får ske via mejl.

Vad tror du är orsaken till att så många unga mår dåligt idag?

”Att må psykiskt dåligt kan bero på en massa olika saker, men framför allt tror jag att det är skeva ideal, arbetslös-het, höga krav och sociala medier som bidragit till att den psykiska ohälsan bland unga har ökat de senaste åren.”

Vilken är den vanligaste fördomen om psykisk ohälsa?

”Att det går att se vem som är drabbad.”

Nationella Hjälplinjen som hör till Vård-guiden och erbjuder psykologisk vägled-ning via telefon och meddelandetjänst. Hos många organisationer kan man välja att vara anonym.”

Har du några tips till anhöriga/ medmänniskor som märker att någon i deras omgivning mår dåligt? Hur ska man bemöta?

”Att lyssna fördomsfritt, hjälpa till med praktiska saker, stanna kvar som ett tryggt stöd. Visa att du bryr dig och att du finns där. ”

Om du fick ge ett livsråd till alla unga vuxna där ute - vad skulle det vara?

”Att inte jämföra dig med alla andra, för vi har alla olika förutsättningar. Inge individ är den andra lik. Var nöjd med dig själv! Du är bra precis som du är. ”

#

Hur tror du att vi på en nationell nivå kan minska antalet självmord?

”Genom utbildning! Vi måste ta bort det tabubelagda kring ämnet psykisk ohälsa. Till exempel vore det bra om man i skolundervisningen pratade om psykisk ohälsa i samma utsträckning som andra folksjukdomar. Egentligen borde kanske psykisk ohälsa ta samma plats i skolun-dervisningen som exempelvis fetma och hjärt- och kärlsjukdomar, så att de unga förstår att det är ett vanligt problem som kan ha allvarliga konsekvenser om man inte gör något åt det och söker hjälp i tid. Förhoppningsvis skulle det bidra till att fler unga vågar prata om det. Att få in begreppet psykisk ohälsa i folkmun och börja prata om det mer öppet är en bra början.”

Om man mår dåligt men inte vågar prata med någon; vad ska man då göra?

”Det finns många bra organisationer man kan vända sig till, till exempel

295 # et al.

Norrbotten

maw

ixart.s

e

Cederkliniken söker

Vikarierande underläkare1-2 tjänster

KVALIFIKATIONER: Läkarexamen. Vi lägger stor vikt vid personlig lämplighet.

TILLTRÄDE: Från juni 2016.

VI ERBJUDER BLAND ANNAT:

• Kontorslandskapsmiljö - en unik arbetsmetod inom primärvården, särskilt anpassad för utbildningsläkare

• Konkurrenskraftiga villkor

VILL DU VETA MER?

www.cederkliniken.se/om-cederkliniken/

petter.tuorda@ptj.se

SISTA ANSÖKNINGSDAG: 31/3 2016

30 et al. # 5

är viktig: Relationen med patienterna är central för resultatet och därför är det logiskt att allmänhetens inställning innan kontakt med vården är betydel-sefull. Historiskt har denna inställning varierat. Med modern medicin, för-ankrad i vetenskap, och samhällets ökade behov av sjukvård har vårdens anseende stigit. Men det är också ett anseende som står under kontinuerlig och noggrann granskning (framförallt via media), och inte sällan får sjukvår-den kritik.

Under hösten har flera uppmärksam-made händelser befläckat sjukvår-dens rykte. Från de relativt godartade kalenderbilderna på manliga lättklädda sjuksköterskor i sängarna på Astrids Lindgrens barnsjukhus till de närmast inhumana övergreppen hos Macchia-rinis struphuvudoperationer. Lägg till dessa händelser den allmänna upp-fattningen om sjukvårdens pressade ekonomi, långa väntetider och stres-sade arbetsvardag och det är föga

ningar kring vården gör mig förvirrad. Det verkar ibland också förvirra all-mänheten. De manliga sjuksköter-skornas kalenderbilder från Astrid Lindgrens barnsjukhus var onödiga, jag ser inte riktigt behovet av att fota sig lättklädd i barnsängar på ett sjukhus. Men det är inte en handling som på något vis gör att kompetensen hos dessa individer i sitt yrkesutövande

bör ifrågasättas. På sin höjd säger det något om deras naivitet när de påtalar att de inte trodde att bilderna skulle läcka ut. I vårdpersonalens image ingår att vara ”god”, ett attribut som inte alltid är förenlig med mänsklighetens naturliga brister och fulhet.

Vårdens anställda är inte perfekta. Detta tror jag också allmänheten inser med lite eftertanke. Det sticker i ögonen när folket i vitt gör vanliga

förvånande att sjukvårdens image förändras.

I vissa sammanhang består dock allmänhetens höga tankar om sjuk-vården. Särskilt läkare verkar ges ett universellt tolkningsföreträde i närmast alla stora samhällsdebatter, från flykting- till miljöpolitik. Ett para-doxalt tankesätt gör att folk lyssnar

när företrädare för sjukvården yttrar sig i saker som de egentligen inte har något med att göra. En läkarexamen innebär inte per automatik att indivi-den har en större förståelse för etik eller politik än någon annan. Jag skulle snarare hävda att en krävande studie- och arbetsvardag gör att läkare har mindre tid än gemene man att sätta sig in i dessa frågor.

Detta sammelsurium av olika uppfatt-

Sjukvårdens image, vad allmänheten anser om sjuk-vården och dess personal,

En läkarexamen innebär inte per automatik att individen har en större förståelse för

etik eller politik än någon annan.

Sjukvårdens image

En krönika av Viktor Flodin

och förmåga

315 # et al.

Vi ses igen 8 maj

et al .www.medic inska .seeta l@medic inska .se

dumma saker. Patienten vill gärna tro mycket mer om vården, som i sitt utövande kan åstadkomma mycket, om än med naturliga begränsningar. Problemet uppstår när man börjar förväxla utövaren med utövandet, och tillskriver individen förmågor eller karaktärsdrag som de inte har, enbart baserat på t.ex. det faktum att de kan rädda liv.

Ett liknande förhållandet verkar ha gällt i Macchiarini-skandalen. En karis-matisk och energisk man som, delvis genom lögner men också genom bris-tande faktakontroller och sunt förnuft från sjukvården, tillskrivits medicinska kunskaper som han inte besitter. I

detta avseende var det dessutom vården själv som blev bländad och blandade ihop utövaren med utövan-det. Återigen ett exempel på mänsk-ligt felande från människor i vitt, om än (självfallet) på en helt annan nivå än bilderna från barnsjukhusets kalen-derfotografier.

Allmänheten måste lyssna mindre på vården när det handlar om icke-vård-relaterade områden, och samtidigt måste (framförallt) läkare släppa sin uppfattning om att de kan bidra till varenda debatt på samhällsarenan. Samhällsdebatten skulle gagnas om vi slutade förväxla image med förmåga. #

Problemet uppstår när man börjar förväxla utövaren med utövandet

32 et al. # 5

www.medicinska.se etal@medicinska.se